Annons
Annons

Bemötande av SverigeTaxi

Sverigetaxi
Som minoritet kan jag välja att bli upprörd eller informerande i mitt umgänge med omgivningen. Det är ju fortfarande ovanligt med transpersoner i samhället och för många jag möter är transpersoner något dom bara hört talas om.

Förra veckan föreläste jag i Flen. Tre bra dagar med en positiv och nyfiken publik. Eftersom det inte finns hotell i Flen, bodde jag på Hotell Malmköping. Det var 14 km dit och jag valde att åka taxi.

Första dagen beställde arrangören taxi åt mig.
Taxin kommer och jag hoppar in i framsätet. När jag suttit där en stund frågar jag:
– Varför kör du inte? Väntar vi på fler?
– Ja, ni ska ju vara tre personer.
– Nä, det är bara jag. Varför tror du det ska vara tre?
– Han pekar på sin datorskärm och säger:
– Det står här att jag ska hämta tre personer. Claes, Sara och en som heter Schmidt.
– Det är jag allihop, säger jag och skrattar. Jag är transperson och heter Claes Schmidt, men ibland kallar jag mig Sara Lund.
Vi skrattar åt misstaget. Medan han kör pratar vi om hur människor kan vara och klä sig. Han berättar om en sommar för några år sedan när han kört en transperson.
– Jag tror han kallade sig ”Annika”, minns chauffören.
– Han? frågar jag nyfiket.
– Eller hon? rättar han snabbt. Det är inte lätt att veta hur folk vill bli tilltalade …

Nästa dag beställer jag taxi för att åka tillbaka till Flen från Malmköping.
– och hur var namnet? frågar killen i växeln.
– SaraClaes, svarade jag.
Det är tyst ett ögonblick, sen säger han:
– OK, det står en bil och väntar på dig klockan 11 på Hotell Malmköping.
Samme kille som kört mig dagen före hämtar mig.
– Vad står det på skärmen idag då? frågar jag nyfiket.
– ”En person”, konstaterar chauffören och skrattar.

Efter föreläsning beställer jag en taxi tillbaka till hotellet.
Kvinnan i växeln frågar inte efter namnet. Hon upprepar bara adressen och meddelar att
– Taxin kommer om 5 minuter.

På torsdagen beställer jag en taxi till Flen för sista gången.
– och hur var namnet? frågar killen i växeln.
– SaraClaes, säger jag.
– Va, kan du upprepa det?
– SaraClaes, säger jag lite långsammare och väldigt tydligt.
– SaraClaes? Upprepar killen i växeln och låter väldigt tveksam.
– Ja, precis så, säger jag.
– Heter man så i Skåne? frågar han.
– Nä, jag är transperson och definierar mig som människa. Då kan jag ju heta vad jag vill. Bra  eller hur?
– Så praktiskt, svarar killen och lovar skicka en bil.

Taxin kommer och på datorn står det: Sara Klas.
– Äntligen! tänker jag

Tack, Sverigetaxi för att jag får lov att vara mig själv!

 

LÄS OCKSÅ

(0)
(0)

1 kommentar

Annons

Senaste från Allas

Laddar