Annons
Annons

Dra åt helvete-konto

Postbanken1

Nu är sista sommarlovet slut för väldigt många och då tänker jag mig tillbaka till 1972. Jag hade gått ut tekniskt gymnasium, gjort lumpen och skulle skaffa mig ett jobb.

Jag hade praktiserat och sommarjobbat lite överallt och hört många säga ”om det inte var för pengarna hade jag slutat för länge sedan”. Det gick så långt att jag fick för mig att arbete var ett nödvändigt ont. Väldigt få uttryckte att dom hade kul på sin arbetsplats.

Det första jobbet jag sökte som nyutexaminerad ingenjör var på dåvarande MAS, Malmö Allmänna Sjukhus. Jobbet gick ut på att konstruera nya lås till sjukhusets otaliga medicinskåp. Varken arbetet, arbetsplatsen eller han som sökte personal verkade särskilt kul, så när telefonen på hans kontor ringde, passade jag på att gå hem …

Egentligen ville jag ju jobba som musiker, men mina föräldrar sa som de flesta föräldrar vid den tiden, ”först en ordentlig utbildning”.
Ok, nu hade jag följt mina föräldrars uppmaning och betraktade mig som fri att välja vad jag ville jobba med. Jag sökte och fick jobb som trummis i ”Agneta Baumanns orkester”.

Med min första avlöning öppnade jag ett ”Dra-åt- helvete”-konto i Postbanken. Därefter satte jag 100 kr på kontot varje vecka. Målet var att få ihop 6 månadslöner så att jag skulle kunna säga ”Du kan dra åt helvete” om jag inte trivdes på en arbetsplats.

Kontot finns numera i Nordea och pengarna står där fortfarande – orörda.
Vid ett tillfälle har kontot gett mig tryggheten att sluta. Det var när jag spelade med en tysk orkester i Bayern 1974 och krogen vi spelade på visade sig vara ett nazistiskt tillhåll.

Jag behövde inte använda pengarna på kontot den gången, för jag hittade ett nytt jobb ganska omedelbart. Och jag har inte behövt dom vid något annat tillfälle heller, men vetskapen om att pengarna fanns där har varit oerhört befriande. Jag har aldrig behövt ta eller vara kvar på ett jobb jag inte trivts med.

Ett par år efter episoden i Tyskland kom ett vykort från gitarristen i bandet. Jag tror han hette Ernst och han undrade om jag ville vara med på ett bankrån.
– Varför ska du råna en bank? frågade jag
– Ich brauche die kohle. (Jag behöver pengarna), svarade han.
Naturligtvis tackade jag nej till erbjudandet.
Om det varit idag hade jag rekommenderat honom att starta en bank istället. Idag tjänar en mer pengar på att driva en bank än att råna en …

LÄS OCKSÅ

(137)
(0)

9 kommentarer

Annons

Senaste från Allas

Laddar