Annons
Annons

Tågvärden – resenärens bäste vän!

Region Halland på hugget med att plocka äpplen!

Det är fredag och jag sitter på tåget från Stockholm till Malmö. Jag har precis avslutat säsongens två första föreläsningar.
Torsdag föreläste hela eftermiddagen jag för Region Halland på Folket Hus i Varberg. Och idag har jag föreläst hela dagen tillsammans med Charlotte Signahl för förskolepedagoger i Bromma. Det är alltid lite skakigt första dagarna efter semesteruppehållet, men det var väldigt bra publik på båda ställena och Charlotte är en klippa.

Bilden ovan är från Claes och Saras gympapass, som jag ibland lägger in någonstans mitt i. Det är ju vetenskapligt bevisat att man ökar inlärningsförmågan när man kombinerar lärande med någon form av fysisk aktivitet.  Det är förmodligen därför någon tagit bort ”Gymnastik & idrott” från schemat i våra skolor …

Jag hinner med ett tidigare tåg än beräknat efter föreläsningen i Varberg. Värdarna på både Øresundståget till Göteborg och X2000 till Stockholm är väldigt tillmötesgående. På Øresundståget bjuder man på kaffe och på tåget från Göteborg till Stockholm fixar tågvärden, Lasse, en bra plats till mig trots att jag är bokad på nästa tåg.

Jag reser med SJ flera gånger/vecka, så jag har svart bälte i tåg. Eller svart ”Priokort” heter det visst. Ett jättebra kort som ger massor med fördelar. Tex att jag får åka med trots att jag egentligen är bokad på ett annat tåg. Och Lasse fixar fram en Cesarsallad som jag förbeställt – på det andra tåget! Jag vet inte hur det går funkar men det funkar och det är ju huvudsaken för oss som ”lever” på tåget flera dagar i veckan.

Plötsligt dyker Jessica upp. Hon jobbar som serviceledare på tåget. Hon känner igen mig och påminner mig om en episod som hände för 12, kanske 13 år sedan. Långt innan jag blev offentlig. Då körde SJ från Malmö till Göteborg och jag var med ombord som ”Sara”. På den tiden var jag jätterädd för att bli igenkänd, jätterädd för vad folk skulle tycka, jätterädd för vad folk skulle säga, jätterädd för i stort sett allting. Jag minns tyvärr inte henne, men jag glömmer aldrig episoden. Hon minns både mig och episoden. Hon skulle kolla biljetten.
– Tar ni kort? frågade jag och försökte se obesvärad ut.
– Javisst, svarade Jessica på sitt tillmötesgående sätt.
– Kan du då ta ett kort av mig, sa jag och räckte över min kamera.
Hon tog ett kort. Ett av mina första kort när jag vågade mig ut i offentligheten. Jag har det kvar någonstans bland alla mina bilder hemma. Hon blev omedvetet en av alla de viktiga pusselbitar jag behövde för att förstå, att det var OK att vara som jag var.

Nu står hon plötsligt framför mig och kommer ihåg den där gången för länge sedan. Det känns helt otroligt. Vi skrattar åt minnet och den här gången är det jag vill ta kort av henne. Både Jessica och Lasse, och många andra tågvärdar har den viktiga förmågan att få oss som reser mycket, att känna oss hemma trots att vi hela tiden är ute och reser.  De uppför sig som gamla vänner och tar sig tid att prata ett ögonblick. Ögonblick som betyder mycket och som gör skillnad.

Jag gillar de där ögonblicken. Tack, för att ni finns!

Lasse och Jessica!

LÄS OCKSÅ

(75)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar