Annons
Annons

Varför är du klädd som en tant?

IMG_2784

Barn har nyfikenhet som drivkraft för att förstå världen, men vi belastar ofta deras oskyldiga nyfikenhet med våra egna fördomar. Vilken händelse gillar du mest och hur skulle du reagera?

1. För ett par år sedan ringde en man och funderade om han skulle berätta för sin dotter att han var transvestit. Hon skulle komma på besök över helgen och nu ville han ha min uppfattning hur jag tyckte han skulle göra. Han hade pratat med sin psykolog som bestämt avrådde.

Annons

– Säg ingenting till någon, hade psykologen sagt, det finns ingen som kan förstå vad trans handlar om. Vilket var samma råd jag fick från den transförening jag var medlem i när jag bestämde mig för att bli offentlig med min transvestism.
– Naturligtvis ska du berätta, säger jag, hon kommer att förstå. Men du måste vara beredd på att hon kommer att bli aningen upprörd för att du inte berättat något tidigare.
– Jamen kommer hon att förstå? frågar mannen nervöst.
Det beror ju på hur du uppfostrat henne. Har ni pratat om alla människor lika värde, värdighet, rättigheter och skyldigheter, så kommer hon att förstå.
Det blir alldeles tyst i luren, så jag fortsätter.
– Hur gammal är det lilla livet?
– Hon är 26 och jobbar i London, svarar mannen.
– Då tror jag helt säkert att det både är dags och att hon kommer att förstå.

Mannen ringer en vecka senare och berättar att det blivit precis som jag förutspått. Hon hade inte haft några problem att förstå, men blev lite irriterad för att han inte vågat ge henne förtroendet tidigare.
Sen berättade han en sak till.
– Hennes pojkvän i London var också transvestit, men de hade varit överens om att inte berätta något för hennes pappa – för han verkade vara så fördomsfull …

2. En god vän och jag besökte en livsmedelsaffär för ett par år sedan. Min vän sitter i en rullstol och jag är klädd som Sara. Efter en stund upptäcker vi en liten kille som betraktar oss på avstånd. Men vi blir inte kloka på vem han tittar på. Mannen i rullstol, eller mannen i kvinnokläder? Sakta, sakta kommer han allt närmare, men vi anar fortfarande inte vem eller vad som fångat han intresse. Nu är han riktigt nära …
– Hej!  säger jag för att få honom att våga säga vad han vill.
Då går han fram till min vän i rullstolen, tar tag i armstödet och säger
– Varför sitter du i en sån?
– Jag sitter i den för jag skadat mig och inte kan gå, svarar min kompis uppriktigt.
Pojken nickar, står kvar och drar med handen längs armstödet
– Är det kul att sitta i en sån? frågar killen som verkar vilja något mer.
– Kul och kul, svarar min kompis. Klart att det har sina fördelar ibland, men jag skulle hellre vilja kunna gå.
Plötsligt står det helt klart vad killen vill.
– Får jag prova? frågar han.
– Naturligtvis får du prova, säger min kompis och frågar kvinnan bakom köttdisken, om hon något han kan sitta på.
Han får låna en pall och flyttar över till den. Killen hoppar överlycklig upp i stolen och försvinner bort längs hyllraderna i affären. Plötsligt uppenbarar sig en man som ger intrycket att vara barnets förälder. Han är märkbart upprörd och ber om ursäkt för barnet samtidigt som han förmanar barnet,
– Så gör man inte! Lämna omedelbart tillbaka rullstolen, säger han uppfordrande till pojken.
– Men han har frågat och han fick lov att låna den, förklarar min vän vänligt.
Mannen lugnar sig och tycker det är OK, men tillägger ändå förmanande.
– Så gör man bara inte!
– Jodå, säger min kompis, vill man veta, så är bästa sättet att fråga och det tycker jag är bra …

3. Jag är klädd som Sara och en liten pojke tittar på mig både länge och väl.
Efter en stund säger han.
– Mamma, är det en tant eller en farbror?
– Schhh, säger mamman förmanande och ler ursäktande mot mig.
– Varför säger du så? frågar jag mamman, din son har ju en fråga. Varför inte istället svara med det enklaste svar som finns – Fråga!
– Nä, det kunde jag ju inte, svarar mamman ursäktande, tänk om du varit en tant!

4. Linda Axelsson var fotograf på Sydsvenskan i Malmö när jag blev offentlig med min tv-ism. Linda och journalisten Katia Wagner gjorde ett 7-sidigt reportage om mitt ”kom ut” och av detta blev det även en utställning som heter ”Trans” . Till samma utställning gjorde jag ett vernissagekort som jag även använt som visitkort under alla år. Linda har en nu 6-årig son som heter Ture.
Häromdagen tog Ture en bunt vernissagekort och sa:
– Mamma, ska vi spela Sara- Claes?
– Öhh, hur gör man det? svarade Linda.
– Man tar liksom korten och lägger ut precis som man vill på golvet å ser hur det ser ut.
– Okey, då kör vi!

Barn blir som vi talar om för dom att vara. Tänk på att det du lär din barn idag kommer att forma Sverige om 10-15 år.

Läs även ”Sara i Förskolan

LÄS OCKSÅ

(346)
(0)

6 kommentarer

Annons

Senaste från Allas

Laddar