Annons
Annons

Stående ovation!

Standing 1

För den som står på en scen är publikens reaktioner superviktiga. De lyfter eller sänker en prestation. En publik som visar intresse får en bättre föreläsning/ föreställning/show än en publik som sitter helt tyst. Skratt, applåder, visslingar och burop påverkar människorna på scenen.

Idag, tisdag 28 april hade jag fått förtroendet att inleda Skolriksdagens andra dag på Waterfront i Stockholm. 2.300 skolledare och politiker från hela landet hade sammanstrålat för att lyssna, mingla och debattera dagens och framtidens skola.

Min kortaste föreläsning är två timmar utan paus. Jag fick en timma till mitt förfogande. När jag går in på scenen vet jag fortfarande inte vad jag ska prata om, men nu står jag där och måste dra igång.

Det heter ”Skolriksdagen”, så min enda plan är att lägga fram några förslag och försöka få ”riksdagens” godkännande. Vi blir bla annat överens att byta ut orden ”funktionsnedsättning” och ”diagnos” mot ”funktionstillgång” och ”begåvning”.
Och att välja ”kärlek och nyfikenhet” istället för ”rädsla” när vi råkar ut för något vi är ovana vid.

Det är en fantastisk publik, som är positiva till allt jag säger. Efter föreläsningen får jag en lång stående applåd av publiken. Detta är inte vardag för mig och jag blir jättegenerad. Jag vill ju bara, precis som de flesta andra att vi ska få en bättre och mänskligare värld. Men jag har ingen aning har jag ska hantera 2.300 människor som står upp och applåderar.

Det är ett fantastiskt betyg jag får från publiken! Jag rodnar över hela kroppen, niger, bockar och njuter men vad ska jag göra sen …? Slängkyssar är liksom inte min grej.
Dom står kvar och applåderar …

Jag kommer bara på en enda idé.
Det här måste jag fotografera och tar upp min mobiltelefon. Jag upptäcker att jag är så rörd att jag kan knappt hålla kameran stilla, men det blir ett par bilder.

Vad ska jag göra sen ..?
Vad skulle du göra om det hände dig?

LÄS OCKSÅ

(0)
(0)

4 kommentarer

Annons

Senaste från Allas

Laddar