Annons
Annons

Rik på asylboende?

invandring

Hör på ”Nyheterna” att de som bedriver asylboende tjänar väldigt mycket pengar. För mig är det ingen nyhet.

På 80-talet var jag delägare och producent på artistföretaget United Stage AB i Malmö. Vi hade under flera år ansvaret för artister och scenteknik på MalmöFestivalen, och under tre år ansvarade jag för programmet på ”Invandrarscenen” på Gustav Adolfs Torg.
Kontakten med dåvarande ”Invandrarförvaltningen”, som ansvarade för scenen, innebar god insikt i migrationspolitiken och asylboende.

Annons

Vid samma tid var jag väldigt aktiv i Malmös företagsgrupper med totalt runt 1.000 anslutna stora och små företag. Arbetskraftsbristen var en ständigt återkommande fråga på våra möten och mina insikter i migrationspolitiken gav mig en idé

En av de då varande cheferna på ”Invandrarförvaltningen” väckte mitt intresse för att dra i gång ett asylboende. Invandrarverket betalade inte så mycket pengar per person, men ett stort boende skulle vid hög beläggning ge oss väldigt mycket pengar. För 175 kr per person skulle vi tillhandahålla möblerat boende och tre mål mat om dagen.
Det faktum att väldigt många personer som var placerade i asylboende bodde hos vänner i på andra orter skulle öka vår vinst ytterligare.

Min idé gick ut på att via ett eget asylboende skulle vi kunna möta arbetsbristen inom Malmös och andra företagsgruppers medlemsföretag.  Vi tog upp diskussionen om vilka kompetenser vi skulle behöva och vad det skulle kosta att bedriva dessa utbildningar på våra förläggningar.

Att kunna prata och förstå svenska var nummer ett.
Insikter i den svenska kulturen ansågs viktig, precis som delar av vår historia, tex att Sverige också varit ett land som man lämnade för att kunna överleva.
Det skulle även vara viktigt att finna ut och uppgradera de boende i de kompetenser de hade med sig. De kunde finnas bilmekaniker, svetsare, byggare, lärare,  It-experter, lärare, läkare etc bland de boende och det skulle tillvaratas.
En del av de boende skulle förmodligen inte klara någonting alls pga traumatiska upplevelser i krigsområden mm. För dessa skulle behövas annan hjälp för att så snabbt som möjligt få dem att börja fungera som människor igen.

Det visade sig att språkinstitut på mindre än sex månader, kunde lära ut tillräckligt bra svenska för att de boende skulle kunna fungera på en arbetsplats. För de som inte haft möjlighet att lära sig läsa och skriva i sitt hemland, skulle det ta lite längre tid
För att få det att fungera krävdes att de asylboende koncentrerade sig på utbildning stora delar av dagarna och för att få till det behövdes förmodligen lite ”morötter”.

De enorma vinsterna skulle klara allt detta inklusive ”morötter” till de som klarade sina uppsatta mål. Morötterna kunde bestå i restaurangbesök, extrapengar till kläder, restaurangbesök eller möjlighet att besöka bekanta i andra städer mm.

Vi hittade lämpliga lokaler bla i Hässleholm där försvaret precis lagt ner T4, ett stort regementet och kommunen hade inga klara planer på vad som skulle ända med området. Det skulle vara ganska enkelt att bygga om logementen till bostäder. Där fanns redan storkök, utbildningslokaler, verkstäder och stora utrymmen både inom- och utomhus för idrott och rekreation.

Vi hade kommit väldigt lång i förhandlingarna med Försvaret och Hässleholms kommun när vi fick besked från”Invandrarverket”, som gjort bedömningen att det inte behövdes fler förläggningar under överskådlig framtid.
De var inte heller intresserade av vår idé om olika utbildningar och våra beräkningar att pengarna skulle kunna räcka till att inkludera människor både snabbare och bättre i det svenska samhället.

Största skillnaden mellan privat och offentlig verksamhet tror jag i många fall beror på att det privata näringslivet har färre chefer och lägre administrationskostnader än det offentliga.

 

LÄS OCKSÅ

(23)
(0)

2 kommentarer

Annons

Senaste från Allas

Laddar