Annons
Annons

Internationella Mansdagen

Lördag 8 mars var det Internationella Kvinnodagen. Nu väntar 364 mansdagar fram till nästa kvinnodag.

Så kan man naturligtvis se det, men det är ju ingen som använder någon av alla dessa dagar till att belysa mannens situation. Det skulle verkligen behövas åtminstone en dag om året då vi på allvar även granskar mannens situation. Kvinnorna har ju lyckas driva jämställdhetsarbetet med sådan framgång att det för väldigt många framstår som en kvinnofråga.

Först hittade kvinnorna på ”feminismen” som lärt kvinnor att se manligt och kvinnligt som två komplement. Och att de kan gå in och ut ur rollerna som det passar.
Sen kommer dom med ”Internationella Kvinnodagen” och får hela världen att koncentrera sig på kvinnans situation under flera veckor.

Under tiden har vi män inte lyckats komma på någonting …
Vi har ingen ”maskulism”, som lär oss att mansrollen kan spelas på olika sätt. Och vår stolthet förbjuder oss kopiera kvinnornas idé. Vi är ju trots allt män och borde ju kunna komma på något bättre än kvinnorna, eller hur? Så vi lunkar på och överlåter till varje man att uppfinna sin egen mansroll. Och vi som lyckas riskerar att bli utfrusna av de män som inte ens funderat på hur mansrollen egentligen ser ut.
Jag jobbar på att införa begreppet ”Grottmän” eller ”Grottmänniskor” på den minoritet män som inte klarar att uppgradera sitt tänk till en modern nivå.

Och det går ju heller inte att komma dragandes med en ”Internationell mansdag”.
– Ni har ju redan 364 mansdagar räcker inte det? säger dom och hånar oss för att vi inte kan hitta på något eget.

Jag tycker att vi män ska kräva mer belysning på mansrollen och tydligare hjälp att få bli jämställda. Jämställdhet handlar ju om att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Det ska inte vara en fördel att vara kvinna eller man.

Att kvinnorollen saknar makt i samhället är ingen nyhet. Vissa tycker till och med att det ska vara så. Men att mansrollen saknar makt över sin egen kropp och behöver bekräftelse av andra män för att kunna fatta beslut, är inte lika känt.

När jag t.ex blev offentlig med min transvestism var det männen som hade svårast att prata om det. Kvinnorna visade empati, medkänsla och ville veta. Männen låtsades som ingenting och frågade som vanligt hur affärerna gick och om jag jobbade mycket?
På mina föreläsningar är kvinnorna i klar majoritet trots att män är lika välkomna. Gör jag en föreläsning för enbart män, sprider sig oftast en stor osäkerhet vad man ska tycka om det som en man i kvinnokläder säger. Ibland får jag tom lägga in en extra paus, så att de kan gå ut och prata ihop sig vad de ska tycka innan jag kan fortsätta.
Det handlar inte enbart om äldre män. Det funkar likadant bland yngre män. Unga killar vågar sällan uttala sig innan de vet vad de andra killarna i gruppen tycker.

Jag tror inte dessa män är medvetna om att deras mansroll är både otidsenlig och fullständigt livsfarlig, inte minst för dom själva. Därför menar jag, att vi män som är medvetna om att samhället förändrats måste ta mer ansvar för att prata om manlig jämställdhet och lära våra unga män en ny definition av manlighet. Att de måste hitta ett nytt förhållningssätt till varandra och till kvinnor. Vi som är medvetna måste vara förebilder och visa att en riktig man är en person som litar på kvinnor, respekterar kvinnor och inkluderar kvinnor i våra organisationer och nätverk. Och som står upp mot de riktiga skurkarna – Grottmännen, som misshandlar och inte inkluderar kvinnor i sitt sätt att tänka.

Förhoppningsvis kommer det innebära att vi män inte längre behöver leda arbetslöshets-, hemlöshets, fängelse- och självmordsstatistiken. Kanske kan vi öka antalet män som kommer in på högskolor och universitet från 30% till kanske 50% och vem vet, kanske kan det innebära att vi män får leva lika länge som våra kvinnor också.

 

LÄS OCKSÅ

(2)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar